Det är ganska exakt ett år sen jag senast hade en programmering att följa. Det känns jäkligt bra att vara på det igen! Någon annan bestämmer vad jag ska göra och sen rapporterar jag hur det gick, perfekt. Känslan är ju att man vare sig vill göra sin tränare eller sig själv besviken så det är bara att göra sitt bästa.
Det har sagts förut, men det är himla kul att jag och Helena jobbar mot samma mål ännu en gång. Är det inte fjäll som ska forscheras så är det sjöar som ska cyklas runt eller varför inte en teamtävling i crossfit om två månader. Man skulle kunna tro att Team HM gillar att tävla;)
Vi körde andra programmeringspasset igår ikväll och det kändes att det gjordes nått i tisdags också...
Nya övningar, nya blåmärken... Passade på att dra skivstången på snoken igår också, det gjorde jättejätteont.
Och händerna ser ut som dom brukar. Schampo på den där tassen alltså...
Idag är det dags igen. Ser fram emot ett ordentligt pass efter ännu en intensiv skoldag. Just nu går det inte att blunda en sekund om man skall hänga med i allt som händer på lektionerna!
Grym du é Moa..ni é! Ser lite ont ut men ni är kvinnor av stål! ❤