/ Allmänt / Crossfit / Fysioterapi /

Boxlivet

Det går sakta men säkert framåt på höftfronten. Jag är en otålig själ när det kommer till min egna utveckling. Samtidigt har jag läst och erfarit tillräckligt med träningsfysiologi och rehabilitering för att veta att det inte är någon poäng med att hetsa på det som inte ska hetsas. Läkning och utveckling tar tid. Det är lätt att skriva, men visst känns det frustrerande att just nu verkligen behöva fokusera och kämpa för att göra ett bra set om fem backsquats på 47,5 kg. Visst jämför jag med den starka känslan jag hade i början på sommaren när halvmaror sprangs på 1:32 och skivstänger som väger ganska mycket mer än idag hivades upp på ryggen. Sen finns det saker som känns bättre nu när jag varit så illa tvungen att dra ner på vikter och lägga fokus på teknikträning. Till exempel ryck och frivändning. 

Jag är inne på fjärde veckan av fem i Falkenberg och utöver en mycket lärorik praktiktid så uppskattar jag träningen på Gjuteriet enormt mycket. Jag är bara en utomsocknes tjej som kommer dit, gör en massa övningar i sällskap med likasinnade och sen är det bra med det. Vissa moment är återkommande varje vecka i programmeringen, såsom OTM snatch och cleans, strikta axelpressar och marklyft. Dessa varvas med annat roligt, igår avslutade vi till exempel med:

12 min:
Min 0-4: 50 Wallballs och 5x klättra rep 4,57 m (15 fot)
Min 4-8: 40 Wallballs och 4x klättring
Min 8-12: 30 Wallballs och 3x klättring 

Det där var kul! 110 Wallballs kryddat med repklättring! Klarade mig med bra marginal inom de fyra minutrarna som man hade på sig i varje set och det blev jag nöjd över.

Jag har fortsatt gå på Emmas rörlighetspass efter onsdagsträningen, simmat två ggr (i morgon är det dags igen) och idag och förra onsdagen varit med på Manges onsdagspass istället för att köra programmeringen. Det är ju riktigt roligt att vara med på passen också, speciellt med sånna grymma coacher som jag får köra för.

Förutom en längre och rolig uppvärmning med till exempel häckhoppning samt backsquatsen som jag inte skriver in i historien så följde den här mjölksyraosande woden på Manges pass idag:

2:45 arbete, 15 s för att byta övning:
Candlestick squat
Rodd
Bearcrawl
Wallballs (6 kg för mig)
Burpee boxjumps 

Ingen aning om hur många reps jag hann, bara att benen var hårda som stockar när det var dags för Wallballs och pulsen var hög som fan från och med rodden (som jag gick ut lite för hårt på, som jag brukar...). 

Det kändes bra! Jag behövde inte tänka eller jämföra med innan höftkrasch. Jag var tvungen att stå längst i plankan på slutet också, för ibland behöver man få vara den som gör det. 

Det här, som gjorde riktigt ont i somras, gör inte ont längre. Det ger mig hopp för sista tiden i boxen och höstens fortsatta träning:). Bild: lilliansfoto.blogg.se

Gjuteriet Crossfit / läkning